-
Ibland önskade jag att du stod pÄ den plats jag stÄr. DÀr du fick kÀnna av dem kÀnslorna jag fÄr varje gÄng vi möts.
Det ekar av smÀrta eftersom du tror att du förstÄr , men sanningen Àr den att du förstÄr inte mig.
( vet att man inte kan tvinga nÄgon att kÀnna detsamma )
Men Du förstÄr inte hur snabbt mina hjÀrtslag slÄr nÀr du kramar mig och hur tiden stÄr still nÀr du kollar mig rakt i ögonen, hur du fÄr mig att kÀnna mig trygg och "Àlskad" med bara ett ord eller tvÄ.
Du förstÄr inte hur mycket energi och styrka det verkligen tar pÄ mig .
Hur plÄgsamt det kÀnns att höra gÄng pÄ gÄng hur du Àlskar mig som en vÀn och ser mig som en vÀn & bara vÀn och inget mer. önskade du fick kÀnna just pÄ min smÀrta, hur mina tÄrar svider lÀngst min kind efterÄt.Hur jobbigt det Àr nÀr du hÄller om mig eftersom jag vet att det tar pÄ dig med. Hur otroligt jobbigt det kÀnns att behöva dra allting jag kÀnner Ät sidan för att inte riskera nÄgot annat. Hur mycket jag kÀmpar med att kunna vara den vÀnnen du förtjÀnar att ha. Om du bara visste, men det kommer aldrig hÀnda eftersom du aldrig sett mig pÄ de sÀtt jag fortfarande ser dig pÄ...