-

Ibland önskade jag att du stod pÄ den plats jag stÄr. DÀr du fick kÀnna av dem kÀnslorna jag fÄr varje gÄng vi möts.

Det ekar av smÀrta eftersom du tror att du förstÄr , men sanningen Àr den att du förstÄr inte mig.

( vet att man inte kan tvinga nÄgon att kÀnna detsamma )

Men Du förstÄr inte hur snabbt mina hjÀrtslag slÄr nÀr du kramar mig och hur tiden stÄr still nÀr du kollar mig rakt i ögonen, hur du fÄr mig att kÀnna mig trygg och "Àlskad" med bara ett ord eller tvÄ.

Du förstĂ„r inte hur mycket energi och styrka det verkligen tar pĂ„ mig . 

Hur plĂ„gsamt det kĂ€nns att höra gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng hur du Ă€lskar mig som en vĂ€n och ser mig som en vĂ€n & bara vĂ€n och inget mer. önskade du fick kĂ€nna just pĂ„ min smĂ€rta, hur mina tĂ„rar svider lĂ€ngst min kind efterĂ„t.Hur jobbigt det Ă€r nĂ€r du hĂ„ller om mig eftersom jag vet att det tar pĂ„ dig med. Hur otroligt jobbigt det kĂ€nns att behöva dra allting jag kĂ€nner Ă„t sidan för att inte riskera nĂ„got annat. Hur mycket jag kĂ€mpar med att kunna vara den vĂ€nnen du förtjĂ€nar att ha. Om du bara visste, men det kommer aldrig hĂ€nda eftersom du aldrig sett mig pĂ„ de sĂ€tt jag fortfarande ser dig pĂ„...



Kommentarer

Kommentera inlÀgget hÀr:

Namn:
Kom ihÄg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0