Feelings are feelings...
i somras jag trÀffade den mest finaste och snÀllaste person jag mött. Dem mörka ögonen mötte mina och jag var fast. Skrattet personen bar pÄ var en av de finaste melodierna jag nÄgonsin hört. Vid personens nÀrhet kÀnde jag alltid glÀdje,skratt vÀrme och positiv.
Konversationerna var dock inte lÄnga, kanske inte alltid intressanta heller men ÀndÄ satt jag kvar bara för att fÄ den ögonkontaken och njuta av studen. Det var en vÀldig konstig kÀnsla inom mig sÄ fort jag mötte personen i korridoren eller lokalen. Ni vet dÀr kroppen pirrar, du tappar ord och det Ànda du fÄr fram Àr ett ynkligt "hej". Men att bara fÄ se personen typ 4-5 minuter gjorde dagen mycket bÀttre och tiden att gÄ snabbare. Jag kanske lÄter fÄnig men denna personen fÄr mig att le pga ingenting speciellt utan jag bara ler och hela kroppen ryser.
Det sÀmsta med denna saga Àr att det slutade med ordet
Bara vÀnner.
Det kanske lÄter trÄkigt men det Àr ÀndÄ det bÀsta som kan faststÀlla denna situation. För vi mÄ bara vara vÀnner men ÀndÄ kÀnner jag samma glÀdje,skratt och vÀrme precis som jag alltid gjort.
SÄ det Àr vad vi Àr bara vÀnner.
- TIFF
Kommentarer
Postat av: Hanna
Ăr det samma kille hĂ€r som blev tillsammans med nĂ„gon?
Svar:
tiffy
Postat av: hanna
Kan du inte berÀtta vem killen Àr?
Svar:
tiffy
Trackback
