2016 nÄr sitt slut.

2016 var verkligen ett Är jag aldrig trodde pÄ egentligen. Jag tÀnkte att eftersom alla andra Är varit helt okej kommer 2016 vara precis samma. Men sÄ fel jag hade ...


Kan börja med att berÀtta att vilken sjuk resa detta Äret har varit vÀldigt mycket glÀdje men Àven mycket sorgliga stunder.
VÀnner som jag tappat kontakten med och andra som jag kommit nÀra.
Har gjort En personlig resa med hjÀlp av min underbara vÀn C. Utan denna personen hade jag inte insett hur fel jag lÄtit mig sjÀlv hamna.
Jag lyckads Ă€ven studera & hitta mig ett jobb , Ă€r sĂ„ tacksam över detta Ă„ret. 
Även fĂ„tt uppleva Ă€nnu ett Ă„r med min underbara N, den mest starkaste & omtĂ€nksammaste personen Ever !

En liten semester i Italien gjordes ocksÄ i somras , annars har jag bara jobbat och studerat som er dÄre!!

Den personliga resan har varit vÀldigt vÀldigt tufft , kÀnslomÀssigt & samtidigt stÀrkt mig. Detta Äret har allting bara gÄtt frÄn att jag var vilse till att NU jÀvlar ska jag viss dem!

Jag kommer lÀmna allting i 2016 ( Àven vissa kÀnslor) men det Àr nÄgot som kommer följa med in till 2017 tyvÀrr..
Men jag kÀnner mig starkare & mer redo för utmaningar!

SO BRING IT ON 2017

2016 = perfekđŸŸâ€ïž

Jobb jobb jobb ...

Skriv inlĂ€ggstext 


Ooops i Did IT again...

Skriv inlĂ€ggstext 


-

Ibland önskade jag att du stod pÄ den plats jag stÄr. DÀr du fick kÀnna av dem kÀnslorna jag fÄr varje gÄng vi möts.

Det ekar av smÀrta eftersom du tror att du förstÄr , men sanningen Àr den att du förstÄr inte mig.

( vet att man inte kan tvinga nÄgon att kÀnna detsamma )

Men Du förstÄr inte hur snabbt mina hjÀrtslag slÄr nÀr du kramar mig och hur tiden stÄr still nÀr du kollar mig rakt i ögonen, hur du fÄr mig att kÀnna mig trygg och "Àlskad" med bara ett ord eller tvÄ.

Du förstĂ„r inte hur mycket energi och styrka det verkligen tar pĂ„ mig . 

Hur plĂ„gsamt det kĂ€nns att höra gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng hur du Ă€lskar mig som en vĂ€n och ser mig som en vĂ€n & bara vĂ€n och inget mer. önskade du fick kĂ€nna just pĂ„ min smĂ€rta, hur mina tĂ„rar svider lĂ€ngst min kind efterĂ„t.Hur jobbigt det Ă€r nĂ€r du hĂ„ller om mig eftersom jag vet att det tar pĂ„ dig med. Hur otroligt jobbigt det kĂ€nns att behöva dra allting jag kĂ€nner Ă„t sidan för att inte riskera nĂ„got annat. Hur mycket jag kĂ€mpar med att kunna vara den vĂ€nnen du förtjĂ€nar att ha. Om du bara visste, men det kommer aldrig hĂ€nda eftersom du aldrig sett mig pĂ„ de sĂ€tt jag fortfarande ser dig pĂ„...



Well.

Ibland sĂ„ kan man tro att han Ă€r mer Ă€n bara en vĂ€n pĂ„ sĂ€ttet han behandlar mig , men sanningen Ă€r den att det Ă€r rĂ€tt komplicerat, ja assĂ„ ingen förstĂ„r riktigt oss , ibland förstĂ„r jag inte oss iheller men samtidigt vet jag exakt var vi stĂ„r eller ja vilken sida vi bĂ„da vill vara pĂ„ dvs. Ibland kan jag sjĂ€lv dĂ„ tankar kring " kanske" liksom vad some kunde skett om jag aldrig tagit den kontakten jag gjorde eller om jag aldrig gick det vĂ€gen jag valde. 
Han Ă€r en vĂ€ldigt stor del av mina steg , ja assĂ„ han Ă€r pushen bakom det hela. 
Ibland kan jag sjĂ€lv inte förstĂ„ mig honom , liksom jag nĂ„r liksom inte fram riktigt. VĂ€ldigt sĂ„ sluten och kort inom konversationer om honom. Men samtidigt Ă€r han vĂ€ldigt bra pĂ„ art fĂ„ en arr förstĂ„ sig sjĂ€lv, assĂ„ saker som man aldrig tĂ€nkt pĂ„ i helhet. 
Jag fĂ„r kĂ€nslor ibland om att han kĂ€nner mkg mer Ă€n vad jag kĂ€nner mig sjĂ€lv. 

Sorry not sorry

Det Àr verkligen sinnesjukt hur mÀnniskor som gjort ens barndom / skolÄr till ett helvete en dag bestÀmmer sig för att leka ens kompis eller kommer krypandes in i ens liv. Dem sÀger att man mognar med tiden, visst det gör man , men en bild av en person försvinner aldrig. Speciellt för mig som tyvÀrr blivit ( psykiskt) dÄligt behandlad av alls dessa idioter. Dessa BARN( vi denna tid) gjorde mitt liv till ett jÀvla helvete. Ingen av dessa sÄkallade "barn" vet inte egentligen inte varför dem gör det men dem slutade aldrig. Det pÄgick till och frÄn hela min skol tid( 0-9 klass). Jag vÄgade inte grÄta framför dem utan jag höll kÀften och tog emot allting. Alla visste , förÀldrar , skolan .. men inget Àndrades eller gjorde Ät det.
Det krÀvdes min egna innesryrka om att
" vÄga " & en dag sa det bara slut.
IDAG vill dessa sÄ kallade "barn" vid denna tid vara min vÀn. Men det kommer aldrig kunna ske eftersom
" words is the biggest scars and never forgotten ,so are the people the words came from"


RSS 2.0