2016 nÄr sitt slut.
2016 var verkligen ett Är jag aldrig trodde pÄ egentligen. Jag tÀnkte att eftersom alla andra Är varit helt okej kommer 2016 vara precis samma. Men sÄ fel jag hade ...

Jobb jobb jobb ...
Skriv inlÀggstext

Ooops i Did IT again...
Skriv inlÀggstext

-
Ibland önskade jag att du stod pÄ den plats jag stÄr. DÀr du fick kÀnna av dem kÀnslorna jag fÄr varje gÄng vi möts.
Det ekar av smÀrta eftersom du tror att du förstÄr , men sanningen Àr den att du förstÄr inte mig.
( vet att man inte kan tvinga nÄgon att kÀnna detsamma )
Men Du förstÄr inte hur snabbt mina hjÀrtslag slÄr nÀr du kramar mig och hur tiden stÄr still nÀr du kollar mig rakt i ögonen, hur du fÄr mig att kÀnna mig trygg och "Àlskad" med bara ett ord eller tvÄ.
Du förstÄr inte hur mycket energi och styrka det verkligen tar pÄ mig .
Hur plÄgsamt det kÀnns att höra gÄng pÄ gÄng hur du Àlskar mig som en vÀn och ser mig som en vÀn & bara vÀn och inget mer. önskade du fick kÀnna just pÄ min smÀrta, hur mina tÄrar svider lÀngst min kind efterÄt.Hur jobbigt det Àr nÀr du hÄller om mig eftersom jag vet att det tar pÄ dig med. Hur otroligt jobbigt det kÀnns att behöva dra allting jag kÀnner Ät sidan för att inte riskera nÄgot annat. Hur mycket jag kÀmpar med att kunna vara den vÀnnen du förtjÀnar att ha. Om du bara visste, men det kommer aldrig hÀnda eftersom du aldrig sett mig pÄ de sÀtt jag fortfarande ser dig pÄ...
Well.
Sorry not sorry
Det Àr verkligen sinnesjukt hur mÀnniskor som gjort ens barndom / skolÄr till ett helvete en dag bestÀmmer sig för att leka ens kompis eller kommer krypandes in i ens liv. Dem sÀger att man mognar med tiden, visst det gör man , men en bild av en person försvinner aldrig. Speciellt för mig som tyvÀrr blivit ( psykiskt) dÄligt behandlad av alls dessa idioter. Dessa BARN( vi denna tid) gjorde mitt liv till ett jÀvla helvete. Ingen av dessa sÄkallade "barn" vet inte egentligen inte varför dem gör det men dem slutade aldrig. Det pÄgick till och frÄn hela min skol tid( 0-9 klass). Jag vÄgade inte grÄta framför dem utan jag höll kÀften och tog emot allting. Alla visste , förÀldrar , skolan .. men inget Àndrades eller gjorde Ät det.
Det krÀvdes min egna innesryrka om att
" vÄga " & en dag sa det bara slut.
IDAG vill dessa sÄ kallade "barn" vid denna tid vara min vÀn. Men det kommer aldrig kunna ske eftersom
" words is the biggest scars and never forgotten ,so are the people the words came from"
